lipsill

Det bästa på dagen är när det är ganska sent och man sitter med tända ljus, lyssnar på Astrid Lindgren och stickar. Det är varmt och man känner sig sådär lagom trött. Man har glömt allting man ska göra, man bara lyssnar och gänner sig ganska tillsfreds med världen.
Ofta känns hela dan som en väntan på den där stunden. Jag har aldrig gillat att arbeta, även fast man måste göra det för att kunna njuta av de lugna stunderna. Därför gör jag det, annars vet jag inte varför jag skulle. Jag går till skolan och väntar på att bli lagom trött och sätta mig och sticka. Jag äter middag och väntar. Jag väntar.