lipsill

Det känns sorgligt att sitta här, när alla andra är kvar och faktiskt kan träffa varandra om dom vill. Jag som kanske inte har som mitt främsta fritidintresse att "vara med kompisar", men jag saknar faktiskt många.

Man funderar lite på mänskligheten när man åker hem från rådmansgatan halv 7 på morgonen. Det var så mycket spyor så att man knappt kunde sätta ner sin fot. Det var säkert 10 st på den delen av plattformen jag gick på, vilket  var halva. Såg dock bara en som låg och sov på en bänk, brukar vara flera. Undra hur många spyor som produceras i Stockholm under en lördagskväll. Tänk bara hur många det måste finnas i hela tunnelbanan.

Jag tycker synd om mig själv som vanligt, jag ska snart fara till jobbet. Har bara lyckats sova ungefär två timmar, vaknade och var så kissnödig, och sen kunde jag inte somna om. Vet inte hur jag ska kunna hålla mig vaken. Jag får nog äta massa kakor.

Jag är så trött på att alla försöker pracka på mig sina åsikter. Då menar jag inte människor, utan texter. Jag orkar inte ens läsa metro längre. Allt är så godtyckligt och alla texter som ska vara neutrala som ju ändå journalistik ska vara, är alltid så fullt med åsikter. Jag vill inte vara med.

Vad gör man när man har gått upp FÖR tidigt och väntar på att en affär ska öppna halv 9 så man kan köpa foder? Händer mig inte så ofta. Att jag går upp för tidigt alltså.

Efter en misslyckad promenad med diverse lösspringande hundar som terroriserat lilla Humlan, måste ja masa mig ut igen och göra "ärenden". Finns det något tråkigare? Jag har försökt och försökt hitta på andra saker som jag kanske ska göra istället, men eftersom detta är min enda lediga dag så måste jag väl.
Jag måste köpa sammet, knappar och skriva på min avskedsansökan. Jag skulle köpa foder också, men eftersom det är min enda lediga dag så har dom såklart stängt idag. Tack. Det var smidigt.