lipsill

Ni vet den här extremt irriterande reklamen bak på cornflakespaketen?

Vem ser ut sådär på morgonen? Det är onaturligt. Själv kan jag till exempel se ut såhär:

Tror ni jag vinner deras tävling?

Såhär ser det ut i vårat badrumsfönster. Om ni tittar noga ser ni först det tjocka lager av damm på puderburken, sedan, att det är spindelnät på den också. Så ofta använder jag mitt puder. Bara så att ni vet.

Jippi! Vi har fått en lägenhet. En trea i fengesfors. Det kommer bli grymt. 300 meter ifrån bruket. Jag ska gosa med Hilma och ha Humlan lös i skogen. Sen ska jag och Mattias starta ett företag och sticka tröjor. Framtiden är ljus även om nutiden verkligen inte är det.

Tröjorna ska se ut ungefär såhär:



Ni kan ju börja ställa er i kö!

Halva kavajen och jeansen äter mig levande. Och mitt livplagg har inte ens börjat än. Hur ska det här sluta?

Jag läste en artikel om vägglöss. Sen dess har jag haft flera mardrömmar om det. Jag gillar inte småkryp. Speciellt inte tanken på att dom, medans jag sover, kryper runt över min kropp och suger mitt blod. Inatt drömde jag dock att någon hade en hink med diverse djur och småkryp, bland annat en typ 30 cm lång tusenfoting, slängde ut allting över min säng. Sen skulle jag sova där.
Såhär ser dom ut, vägglössen. Mysigt.

Jag har färgat mitt hår råttfärgat, alltså typ min vanliga hårfärg så att jag ska slippa färga det. Det känns gött. Vad som känns mindre gött är att frisör(eleven) klippte av mig det mesta av mitt hår så att det nu slutar typ under öronen. Jag kan knappt sätta upp det.

Jag har nyss gått en långpromenad med Humlan. Vilket jag bara kan göra typ en gång i veckan, för annars så är jag ju i skolan. Det känns så konstigt ljust ute. Annars så ser jag dagsljus bara på morron när jag ska till skolan, min några få minuters promenad till tunnelbanan.
Jag tror aldrig att jag kommer kunna ha ett vanligt jobb, jag tror jag måste starta ett eget företag för jag har så svårt att jobba vanliga tider. Jag vill kunna ta en lång paus mitt i dagen och gå en promenad. Jag vill kunna gå upp lite senare. Jag vill kunna variera lite som jag vill. Jag vill göra som JAG VILL!!!!!!!!!!!!!!!!

Vi har ingenstans att bo efter den 31 december, vi kommer KANSKE att flytta till fengersfors, där jag inte har något jobb och där det inte heller finns några jobb att söka. Jag vill inte behöva söka jobb igen. Finns det något värre än att läsa jobbannonser?
Nu tog jag bara nån som exempel. "Vi söker dig som inte är rädd att ta kontakt med nya människor öga mot öga, och som har storslagna planer för dig själv, din karriär och din inkomst." Jag känner alltid att jag är tvärt emot det som står. Jag vill bara gömma mig under sängen tills allt är över.

Har just sett de två första avsnitten av BBC's miniserie av Jane Eyre. Den är så sjukt bra. Och sjukt romantisk. Jag är kär i Rochester. Han är så het. Och så har Jane Eyre så himla snygga kläder. Se den!

Jag och Mattias pysslade en kväll när jag var sjuk. Han försökte övertala mig att klippa sönder mina sticktidningar som jag har dubbletter av, men jag ville inte. Men så hittade han en som var så sunkig så jag sa OKEEEEEEEEEEJ DÅ.
Här är ett av mina bättre mästerverk:

Ni som tänker "oj alla har så fint på alla bloggar utom jag" och får ångest av det, kan skåda vårat nuvarande diskberg:

Har ju varit värre. Så ser det ut nu iaf.

Jag är redan sen och springer runt och letar efter mitt pennfodral med linjaler och etc i. Jag letar i typ en halvtimme med stigande panikångest. Kanske för att jag var så jävla varm i min jacka. Faller tillslut gråtande i frustration ner på sängen och vägrar fara till skolan. Mattias hjälper till att leta lite. Sedan frågar han: Kan den inte va i skolan?
Jag tänker efter........

...........

...........

Den är i skolan.

Det gick ganska bra att jobba igår, förutom att jag höll på att somna så fort jag inte hade något att göra. Så jag var tvungen att sitta och sticka även om kunderna kom med inte så många minuters mellanrum.
Det kom en man fram till mig, kanske 35-40 år. Han frågade "Har du lust att dejta ikväll?". Inte på ett slemmigt sätt, utan mera uttråkat. Jag blev så förvånad att jag började skratta och sa nej. Han sa men ta mitt nummer i alla fall, ganska irriterat. Jag sa nej. Han lämnade en lapp med sitt namn och nummer i luckan. Jag tog den och kastade den i papperskorgen.

Här sitter jag och äter frukost. Klockan är 05:38. Jag börjar klockan 7 idag. Imorgon börjar jag kvart över sex, alltså måste jag gå upp vid 4, eller kanske halv 5. Det känns ganska sjukt.

jag ska sticka den här till Hilma. Söt!